världens bästa
hösten har varit jobbig när vi har lämnat alexander på dagis. de senaste veckorna har jag varit jätte ledsen när vi lämnat honom. idag gick det lite bättre dock men han var ännu ängslig. det går ju över snabbt men det är ändå inte kul. ibland önskar man att han kunde stanna hemma hela tiden. det är ju inte bra för honom då han måste få utvecklas med andra människor i sociala sammanhang. men som mamma vill man ständigt vara med honom, för jag kommer alltid sätta honom först. han är inte en i mängden, som han blir på dagis. jag hinner sakna honom när han är 5 timmar på dagis. sover han hos farmor en natt får jag abstinens.
det jag ville med detta inlägg var att visa en söt bild på honom när han går omkring med bilar i händerna. det började med två, sen tre. det har bara ökat. han har svårt att hålla i alla. och när vi ska sova tar han också en famn full. han älskar verkligen sina bilar.
